Borjat inse att det inte ar langt kvar nu... och inte ar man brun inte nej, nu har jag och maria helt enkelt blivit molnmagneter som vi var i Sydney. Synd. Jaja, upplevelsen ar ju fortfarande lika bra bara att man kunde onska att man varit brun ocksa nar man kom hem!
Idag handlade jag det sista som jag ska ha med mig hem, och nar jag kom hem sa la jag upp allt pa sangen som jag har kopt har pa Tasmanien och jag sager bara en sak: Vetesjutton om jag har plats for allt. Aja, det ar bara att klamma och vara smart. Tankse strax ge datorn till Maria och da ska jag skriva ett kort till Nils (min gammelfabror i Finland), byta om och sedan drar jag och kusin ner till staden for en kvall och middag pa baren i Smithon med Curt. Jag saknar er dar hemma och jag hoppas ni har det bra, nu langtar jag efter min sang!