Den där sprudlande lyckan jag har kännt inom mig den senaste tiden försvann helt plötsligt. Typ nu. Precis nu när jag kom hem från jobbet. Jobbet gick jätte bra och gamlingarna ser upp till mig så inte alls det som stämde ner mig. Jag blir bara så trött. Trött på att allt ska vara så komplicerat. Trött på att känna. Trött på att inte känna. Ja, trött på att man bara inte kan säga saker rakt ut. Men mest av allt är jag trött på att sakna. Sakna har jag gjort länge nu, hela hösten saknade jag. Nu är det inte samma saknad. Nu är det en annan saknad. Och den saknaden är blandad med lite rädsla. Rädsla för att förlora något jag inte ens har. Det här är pima. Hoppas en helg i Åre kan få mig att må bättre. Förhoppningsvis. Bästa vän. Åh vad jag saknar Dennis, min bästa vän. Jag ser han verkligen som det. Rensa tankarna, rensa känslorna och bara vara den jag är som bäst en hel helg. Pernilla Sofia Skog. Det är behövligt.