Jag gör det. Verkligen. Bättre än jag gjort under hela hösten (med undantag min födelsedag... hihi). Allt flyter på. Jobb. Skola. Träning. Resor. Och allt sådant där flyter på som bara den. Snart tar jag ju liksom studenten. Lilla jag. Men även fast man mår bra så har man dagar/timmar/stunder som man bara känner pest. Och nu är en sådan stund. Jag hatar facebook för man kan se bilder, tecken, saker folk skriver till varandra som ger än känslor. Känslor av att man inte räcker till. Känslan att man inte är lika bra som någon annan. Varför bara dem? Varför är aldrig jag med? Och sådant... jag är trött på att känna dessa känslor och ställa mig dessa frågor. Jag vill så gärna kunna tänka: Skit it, vill de inte ha mig med så vill de inte, tråkigt för dem. Jag vill så gärna kunna tänka så... men jag kan inte det. Jag önskar en dag att jag kan det. Klarar av det. Men den dagen är inte idag. För idag mår jag dåligt av att veta att mina bästa vänner, som alltid kommer vara mina bästa vänner, får mig att fråga dessa frågor och känna dessa känslor. Vi har gått genom allt. Vi har mått så dåligt ihop men samtidigt så bra. Dock känns detta värre... värre för jag vet att det inte är alla som känner som jag idag. Idag är jag ensam.