Fick nyss ett jätte gulligt mail från min kära vän och bandmedlem Sophia. Vi har kännt varandra sedan vi började i 5e klass tillsammans, och sedan 9e klass har vi varit extremt tajta. Vi har hjälpt varandra genom vårt och torrt, men som alla vet kan man ha lite problem. Man glider isär, bara typ får en annan känsla än den självklarhet som alltid har funnits där. Vi har haft vår svåra period, vi har inte umgåtts som förut, vi har brytt oss om bagateller och små tjafsat utan att riktigt tjafsa. Egentligen skulle vi båda två bara kunna gå och låta oss glida isär, men det vill jag inte. Och jag hoppas att Sophia inte heller vill det. Sophia är en person som är svårt att förstå hur hon tänker, även jag som känner henne ända in på djupet har många gånger problem att förstå... vi har båda så otroligt stark vilja och tänker på olika men ändå samma sätt. Vi respekterar våra vänner, men gör även misstag. Jag älskar dig Sophia, och du ska veta att jag inte tänker släppa taget om dig i första hand. Vi har bråkat, vi har tjafsat, vi har skrattat, vi har gråtit, vi har skrikit... ja jag kan fortsätta sådär för vi har i princip gjort allt. Du är en vän, min vän, och även fast vi inte är i våra bästa dagar tillsammans så kommer vi hitta dit... för vet du vad? Vi är ihopförda på denna jord för att vi passar så bra tillsammans, vi är menade att hjälpa varandra, och precis som du sa... nå långt i livet! Men vi behöver varandras stöd och mitt ska du få, jag hoppas jag får ditt. Min vän, min ängel, min Sophia. Jag älskar dig.






Mailet får ni inte reda på vad det står, det behåller jag för mig själv... kan bara säga att det var äkta, det berörde och gjorde mig mycket mycket glad!