Det är sant. Som inlägget nedan säger: Jag vill ta studenten. Det ända som skrämmer mig är att alla vanliga mönster bryts. Fast det är samtidigt det jag vill. Men det skräms att alla vänner, nära vänner, kommer splittras med olika drömmar. Jag har ett litet umgängesgäng som hållt ihop sedan grundskolan. Gamla vänner som går andra gymnasium. Vi är alla olika. Vi har olika drömmar. Vi vill olika i livet. Jag älskar dessa människor, dessa individer. Jag vill ha dem vid min sida och de är dem jag litar på till 100% att det alltid finns där om jag ringer mitt i natten och gråter. Jag vill ha dem vid min sida. Men vi har alla olika drömmar. Titta bara på Fia som flyttar ihop med sin pojkvän Anton nu i december i en lägenhet de har köpt. Det är underbart. Men det är inte min dröm. Jag vill ut i världen. Jobba utomlands. Upptäcka nya kulturer. Vi alla har olika drömmar. Vi kommer skiljas åt. Det är det som skrämmer mig mest. Att jag ska förlora mina bästa vänner. Mina vänner jag kännt sedan flera, flera år tillbaka och jag som älskar. Det är endast dessa vänner jag säger jag älskar dig till. Och att veta att vi alla om ett år troligtvis kommer befinna oss på flera olika ställen i världen skrämmer mig. Vart ska jag finna min trygghet när jag inte har dem med 10min gångavstånd längre? Jag vet inte. --- Det, det är min enda rädsla för att ta studenten.