En hals. Två halsmandlar. Som förändrar allt. Sedan jag kom hem från Turkiet den 19juli så har jag haft problem med mina två halsmandlar, främst höger. Och det vill inte ge sig. Trodde verkligen det skulle bli bra efter att jag varit inne och skart lite, men tydligen inte. Kanske bäst och bara ta bort dem? Få det överstökat trots att det är en operation med risker. Man blöder mycket och det gör grymt ont. Enligt läkarna i alla fall. Jag vet inte. Jag orkar bara inte. Jag hade nästan bestämt mig för att fortsätta på konståkningen ett år till innan lägret, men när jag blev sjuk igen och det aldrig gav sig så gav jag upp. Jag börjar verkligen tröttna på att offra saker för att jag mår fysiskt dåligt. Herregud. Jag vill träna. Jag vill kunna umgås med mina vänner. Hoppas jag hinner bli av med febern till på lördag för då är det Halloween och hejdå party för Andreas. Vill inte missa det. Ont i halsen kan jag ha, jag börjar bli van nu, men feber. Nej. Där går gränsen. Nu ska jag in i duschen, knarka Iprem och Alvedon och sedan sova. Godnatt.

     
Fan vad feber mattar ut än. Jag har inte gjort ett skit idag, men aldrig varit såhär slut. Suck with big S.