Life's not fair at all
Jag är en 18årig tjej. I mångas ögon en liten skit unge som tror att hon är stor och mogen, men kommer upptäcka sen hur liten man egentligen är som 18. Men i någras ögon är jag stor, en förebild eller en bild på hur man absolut inte vill bli. Jag vet inte hur du som läser ser på mig. Men jag vet hur jag ser på mig själv. Jag är 18år. Jag är inte gammal men jag är gammal nog att stå på egna ben. Att ta egna beslut. Att säga ifrån. Att finna min egna väg helt enkelt. Jag har under mina 18år upplevt saker som vissa aldrig kommer få uppleva, men samtidigt finns det saker som jag heller aldrig kommer få uppleva. Den 15 november 2006 opererade jag bort min högra njure, den var sjuk. Jag trodde ärligt att det skulle vara min ända operation genom livet. Den var inte rolig. Jag var borta 1 och en halv månad från skolan. Jag har ett ärr på magen. Jag fick inte träna på lång tid, och jag kunde inte träna fullt ut på ännu längre tid. Torsdagen den 26 november 2009 opererade jag bort mina halsmandlar. Jag fick inte leva livet med en operation, nej, minst två. Torsdagen och fredagen mådde jag hyffsat bra, jag låg i princip och sov hela tiden och vaknade ibland för att dricka lite. Men all smärtstillande fungerade suveränt. Lördag och söndag blev en mardröm. Jag har mått så dåligt i helgen. Jag kunde inte stå för då svimmade jag, jag kunde inte dricka för jag mådde så illa, jag orkade inte hålla upp min egen kropp för jag inte åt eller drack. Ja, lite av det som faktiskt var min vardag i två hemska dagar. Jag spydde. Inte skönt när man opererat bort halsmandlarna. Idag är det dock bättre. Men vi har tagit bort alla starka smärtstillande så nu är det endast alvedon och Iprem som gäller, vilket betyder att jag har o n t i halsen. Nu ska jag för första gången försöka få i mig fast föda sedan i torsdags. Det är ingen dans på rosor det här. Jag vet inte vad ni tycker, man jag tror i alla fall att jag är ganska mogen för min ålder. I alla fall när det kommer till att värdera saker. Såklart jag kan vara "omogen", men herregud. Jag är fortfarande en 18åring.
Snart kommer jag vara gamla pigga och galna jag igen. Ibland längtar man verkligen efter att få vara sig själv... Mystiskt.
Snart kommer jag vara gamla pigga och galna jag igen. Ibland längtar man verkligen efter att få vara sig själv... Mystiskt.
Ditt namn: Anonym
Det är verkligen hemskt att må dåligt efter en operation.
Jag opererade tummen för avslitet ledband förra vintern och jag spydde oavbrutet i sex timmar när jag vaknade upp från narkosen, det var inte kul.
Jag tycker du är stark som orkar stå ut med smärtan från halsen för den kan inte vara rolig.
Ditt namn: p.
Vem du än är så tack, det stärker alltid att få höra att man är stark i sådana här lägen! Du må vara stark också, som tog dig igenom allt.
Ditt namn: Lisa
du är alltid stark sötnos <3
och fortsätt med det :) du stärker andra när du själv är stark.
jag saknar dig