Nyligen hemkommen från en powerwalk med mamma och hunden. Kände att nu när min hals känns lite bättre så måste jag i alla fall nästan få träna. Medan det varar menar jag. Om dryga 2 veckor så opererar jag bort halsmandlarna. Vill absolut inte. Men bara att inse att de måste bort eftersom de aldrig blir bra. Nu blir jag ju troligtvis helt bra till Australien också så den där veckan av olidlig smärta får jag väl stå ut med. Nu ska jag äta. Är jätte hungrig så det ska bli gott. Sedan blir det att göra färdig filmkunskapen, bara ytterst lite kvar nu, och efter det tar jag tag i matematiken eller den nya filmkunskapsuppgiften. Har inte bestämt mig. Matematiken lockar mer, kanske därför jag ska ta den imorgon så jag inte tappar stinget och inte gör något alls imorgon? Vi får se. Nu kurrar det i magen min. Hejdå.