Ett blodsband som föralltid håller oss samman
Har inte satt igång med matten än, fy på mig! Men ska faktiskt försöka göra det direkt efter detta lilla inlägg. För er som inte vet så är min syster i Zambia, i 3 månader, hennes sista praktik på högskoleutbildningen hon går. Hon har nu kommit halv vägs, vilket betyder 1månad och 2veckor. Jag mailar med henne. Jag gick nyligen in på min mailbox för att titta om hon hade svarat på mail. Åh vad glad jag blev. Där låg ett sjukligt långt mail, från min älskade syster. När jag läste det förstod jag att det hon gör är inte lätt, tufft psykiskt att se allt hemskt, men å andra sedan kommer de ge henne så mycket i livet. Men det jag mest tänkte och kände när jag läste var i hjärtat, jag saknar henne. Gud vad jag saknar min syster. Hon är som en livlina för mig, att luta mig mot. Det är 1månad och 2veckor kvar. Jag kommer bli så glad när jag ser ditt vackra leende igen, att se dig lycklig är bäst! Jag saknar dig syster! Tur att min bror är hemma...
Syster, jag och bror när vi var små. Ni är bäst.
Syster, jag och bror när vi var små. Ni är bäst.