Idag på regionala nyheterna så kom ett reportage om en skola upp. Skolan hade förra året bäst betyg på de utgångna nioende klassarna men i år låg de längst ner i botten. Killarna hade dragit ner snittet. En kille blev intervjuvad och de frågade "bryr du dig om dina betyg?" och han svara "nej". Jag tycker det är lite skrämmande. Jag har inte världens bästa betyg, absolut inte, men jag ligger långt över alla G. Om jag når mina mål för i år så kommer jag nog ligga på ett snitt på mer eller mindre 17 (uppskattat i huvudet). Och det tycker jag är bra. Jag är ingen som älskar att studera men däremot är jag en som sätter väldigt höga krav på mig själv. Jag är inte nöjd över tvåans betyg, jag hade accepterat ett G men fick fyra. Jag hatar dem. Och jag vet att jag inte skulle behövt ha dem men jag hade ingen tid. Förra året var fullproppat med träningar, tävlingar, jobb, extremt mycket plugg och ännu högre prestationsångest både inom teamåkningen och skolan. Dessutom hade vi extremt dålig lärare i matte, jag tror hon drog ner allas betyg i den kursen. Jag ångrar lite att jag inte nådde målen, men samtidigt inser jag att jag inte skulle kunna gjort det med den "fritiden" jag hade. Och jag skulle aldrg vilja byta ut teamåkningen mot fyra VG istället för G. För G är inte dåligt. Man är godkänd. Det måste jag börja inse. I år accepterar jag inte något G. Jag blir rent ut sagt förbannad om jag får ett G. Jag har mycket att leva upp till i år. Jag har många MVG och några få VG att nå. Men jag vet att jag kan klara det. Jag måste bara tro på mig själv, det är svårt, men jag måste. Och jag vet att jag kan innerst inne. Jag har ganska mycket nu innan jul, främst 2stora och svåra saker. Jag kommer behöva plugga matematik och rättskunskap hela denna vecka och nästa. För på torsdag och fredag nästa vecka smäller det. Jag ska klara det. Jag ska. Jag ska. Jag ska. Våga tro på dig själv Pernilla. Nu ska jag kila in i duschen, och lägga mig å läsa på inför ett prov i Grafisk Kommunikation. Egentligen ville jag bara få alla att tro på sig själva, man kan alltid mer än vad man tror. Bara man vågar se sig själv som andra ser på än. Och killar (&tjejer) som inte bryr er om betygen - tänk efter noggrant... en dag kanske ni kommer på vad ni vill bli och då vill ni ha möjlighet till det. Tro mig.