Hemkommen från bio med flickorna. Public enemies blev filmen, otroligt bra film tycker jag. Johnny Depp hallå?! Snygg. Snygg. Snygg. Slutet är inte alls som man förväntar sig men ja, en bra film att se eftersom den även innehåller fakta. Baserad på en verklig historia.

Nu sitter jag här och funderar, funderar och funderar på mitt stora val jag har framför mig. Mitt val är om jag ska fortsätta med teamåkning eller ej, och jag är så förvirrad som man i princip kan vara. Jag vill. Jag vill inte. Jag vill. Jag vill inte. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig. När jag tror att jag har bestämt mig så får jag ånger känsla inom mig, vad jag än bestämmer mig för. Jag väntar på den där magkänslan att komma, den som bara säger att såhär bör man göra. Jag får den aldrig, och ska jag sluta så måste jag sluta nu... inom kanske 2veckor, innan vi börjar fixa och trixa med programmen på riktigt. Hjälp mig, magkänslan. Snälla. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar konståkning, men den tar i princip nästan hela min tid. Jag har vänner, jobb, skola, familj och ett band att hinna med också - det är omöjligt! Något måste jag offra men just nu är jag inte beredd på att offra något. Ibland är val det värsta jag vet, så är just nu fallet. För tillfället skulle jag hellre ha en inre röst i min hjärna som bara sa åt mig vad jag skulle göra, utan att känna. Finns det sådana? Snälla. Jag behöver hjälp för att flyga. Ge mig en känsla!

Massa tankar blev det här, länge sedan. Håller mig mest till bilder numera. Jaja! Dags att bädda sängen, plocka in i garderoben och sedan sova. Imorgon blir jag och mina två kära bandmedlemmar intervjuade och fotade, ska hamna i en tidining. Intressant. Kan behöva min skönhetssömn för det, nu när man är sjuk å allt ser man ju halvt krackig ut!