Jag har egentligen inte tid med detta, sitter nämligen och böjer verb i imperfekt och preteritum som jag bör lära mig och det är inte få olika man ska lära sig heller... men jag ville skriva så att alla ser, eller kanske mer för att jag ska få skriva ut min saknad.

Jag saknar dig syster. I varmt och kallt har du alltid funnits där för mig. Patetiska bråk om bagateller har vi haft, men du är bäst. Håll ut. Du är stark. Starkare än många andra. Många skulle inte klara av att se det du ser. Jag saknar dig. Den 7maj, då kommer du hem. Äntligen. Du är efterlängtad!

 
Två jätte gamla bilder på syster och mig, detta var natten innan hon skulle åka ifrån mig för att se världen. Tänk hur mycket jag saknade henne då!